Karta - Bachkovoklostret (Bachkovski Manastir)

Bachkovoklostret (Бачковски манастир, Bachkovski manastir, პეტრიწონის მონასტერი, Petritsonis Monasteri) eller Petritsoniklostret i Bulgarien är ett betydelsefullt monument för kristen arkitektur och ett av de största och äldsta östortodoxa klostren i Europa. Det ligger på floden Chepelares högra sida, 189 km från Sofia och 10 km söder om Asenovgrad och ligger organisatoriskt direkt under Heliga synoden av den Bulgarisk-ortodoxa kyrkan. Klostret är särskilt känt och beundrat för dess unika kombination av bysantinsk, kaukasisk och bulgarisk kultur, enat av den gemensamma tron.

Klostret grundades av prins Gregory Pakourianos, en prominent armenisk-georgisk statsman och militärledare i Bysantinska rikets tjänst år 1083. Han startade ett prästseminarium för ungdomar vid klostret. Kursplanen omfattade från början kristendom såväl som matematik, historia och musik. På 1200-talet förlorade Iberierna dominansen över klostret, men traditionerna bevarades fram till början av 1300-talet. Ett armeniskt manuskript;– klostrets evangelium, från 900-talet, finns idag bevarat i Bulgariska nationalbiblioteket i Sofia.

Under tiden för Andra bulgariska kungariket skyddades klostret av bulgariska tsaren Ivan Alexander, vilket finns belägg för genom en bild av honom i valven i ossuariets narthex. Man tror att grundaren av Tarnovo skriftskola och den sista patriarken av den medeltida Bulgarisk-ortodoxa kyrkan, patriark Euthymius, tvingades i exil av turkarna och arbetade i klostrets skola i början av 1400-talet.

Trots att klostret överlevde de första vågorna av turkisk invasion i Bulgariens landområden, blev det senare plundrat och förstört, men restaurerades sista åren på 1400-talet. Refektoriet, vars muralmålningar är gjorda av en anonym konstnär och som har ett betydande konstnärligt värde, restaurerades 1601 och Jungfru Marias kyrka, som ännu finns bevarad, stod klar 1604.

Bachkovoklostret är sista viloplatsen för såväl patriark Euthymius (1330–1404) och patriark Cyril (1953–1971).